JPEG, PNG, WebP eller AVIF: vilket ska du behålla?
Jag har samma bild i fyra format. Vilket behåller jag, och vilka kan jag radera?
Börja med bilden, inte med formatet
Formatdiskussionen är nästan alltid fel diskussion att ta först. Det som avgör utfallet är bildens innehåll. Fotografier består av mjuka, brusiga övergångar utan upprepade pixelsekvenser. Skärmbilder, logotyper, diagram och pixelkonst består av flata ytor, hårda kanter och ett litet antal exakta färger. De två sorternas bilder komprimeras med helt olika mekanismer, och ett format som är utmärkt på den ena är oftast medelmåttigt på den andra.
Den första frågan är alltså inte ”är AVIF bättre än JPEG”. Den är ”är det här ett fotografi eller en grafik, och behöver den transparens”. När du har svarat på det är kortlistan oftast ett eller två format lång.
Vad varje format faktiskt gör
| Format | Komprimering | Transparens | Animation | Passar bäst för |
|---|---|---|---|---|
| JPEG | Endast destruktiv | Nej | Nej | Fotografier som måste kunna öppnas överallt |
| PNG | Endast förlustfri | Ja, 8-bitars alfa | Nej (APNG är en separat funktion) | Skärmbilder, logotyper, flat grafik, exakta pixlar |
| WebP | Destruktiv eller förlustfri | Ja, i båda lägena | Ja | En allmän ersättare för både JPEG och PNG |
| AVIF | Destruktiv eller förlustfri | Ja, även 10-bitars | Ja | Fotografier där kodningstiden är acceptabel |
Tabellen döljer en sak värd att säga rakt ut: PNG kan inte göras mindre genom att man sänker ett kvalitetsreglage, eftersom formatet inte har något. En PNG-optimerare minskar filen genom att hitta ett bättre prediktionsfilter och en bättre palett, inte genom att kasta bort detaljer. Det är därför ett fotografi sparat som PNG förblir enormt oavsett vilket verktyg du kör över det — det finns ingenting i formatet som låter det slänga information.
Destruktiv och förlustfri är inte kvalitetsklasser
Det är frestande att läsa ”förlustfri” som ”bra” och ”destruktiv” som ”dålig”. De är inte kvalitetsklasser, de är olika uppgifter. Förlustfri betyder att de avkodade pixlarna är bit för bit identiska med det som gick in; det är rätt val när pixlarna är själva poängen, som i en skärmbild av ett gränssnitt någon ska läsa text ur. Destruktiv betyder att kodaren får kasta bort detaljer som ögat är dåligt på att lägga märke till, vilket är hela anledningen till att ett fotografi på tolv megapixlar över huvud taget får plats i några hundra kilobyte.
En användbar regel: om du skulle märka en enda felaktig pixel, använd ett förlustfritt format. Om du inte skulle göra det ger ett destruktivt format vid en förnuftig kvalitetsinställning en långt mindre fil, och du kommer inte att kunna se skillnaden i normal visningsstorlek.
Var WebP och AVIF gör sig förtjänta av sin plats
Båda de nyare formaten använder prediktions- och transformverktyg som JPEG, standardiserat 1992, inte har. I praktiken betyder det att de kan nå en likvärdig visuell kvalitet i en mindre storlek, och båda hanterar transparens, vilket JPEG inte klarar alls. WebP är det pragmatiska: det kodar snabbt och det ersätter både JPEG och PNG med ett enda format. AVIF är det ambitiösa: det använder videocodecen AV1:s verktyg för intrakodade bildrutor, stöder högre bitdjup och ger i regel den minsta filen av de fyra för fotografiskt innehåll.
Priset är kodningstid. AVIF-kodning är ett sökproblem, och kodaren lägger verklig processortid på det. I en webbläsarflik, på en telefon, är den tiden din — det är därför FileSlimmer visar förlopp per fil för AVIF i stället för att låtsas att väntan inte pågår. Konverterar du en enda toppbild är den avvägningen uppenbart värd det. Konverterar du fyrahundra, överväg WebP.
Att konvertera en gammal fil ångrar inte gamla skador
Det här är den enskilt vanligaste besvikelsen. Om du tar en JPEG som sparades i låg kvalitet för flera år sedan och konverterar den till PNG eller till förlustfri WebP, kopieras block- och ringningsartefakterna troget in i den nya filen. Förlustfri betyder ”identisk med indata”, och indata hade redan skadan inbakad i sina pixlar. Du får en större fil med exakt samma brister.
Att konvertera en destruktivt komprimerad fil till ett annat destruktivt format är en andra, separat komprimeringsomgång, så den kan lägga till egna artefakter ovanpå. När du har ett val, konvertera från den mest ursprungliga fil du fortfarande har — kameraoriginalet, exporten från designverktyget — snarare än från en kopia som redan varit genom en komprimerare.
En kortlista du faktiskt kan använda
- Fotografi som måste kunna öppnas i vad som helst, även gammal programvara: behåll JPEG.
- Fotografi till din egen sajt eller app, där du styr vad som läser den: WebP, eller AVIF om du har råd med kodningstiden.
- Skärmbild, logotyp, diagram, graf eller något annat med text i pixlarna: PNG, eller förlustfri WebP om storleken betyder mer än universellt stöd.
- Allt som behöver genomskinlig bakgrund: PNG, WebP eller AVIF. Inte JPEG.
- En arkivkopia du kan tänkas redigera senare: behåll originalfilen, vad det än är för format, och betrakta varje komprimerad version som förbrukningsvara.
Vad den här jämförelsen inte säger
Det finns ingen storleksrangordning här, och det är avsiktligt. Publicerade jämförelser mäts på en viss uppsättning bilder, med vissa kodarversioner och inställningar, och resultatet flyttar sig så fort något av det ändras. Din egen bild är det enda test som beskriver din egen bild. Konvertera samma källa en gång till varje kandidat vid en kvalitetsinställning du tycker är acceptabel, och jämför sedan de två siffrorna och de två bilderna sida vid sida.
Stödet förändras också över tid. Innan du binder ett helt bildbibliotek till ett nyare format, kontrollera vad som måste kunna öppna filerna: en webbläsare, ett telefongalleri, en skrivare, en kunds tio år gamla skrivbordsprogram. Det bästa formatet är det minsta som allt på den listan faktiskt kan läsa.
Verktyg för det här
Källor
- ITU-T T.81 — the JPEG standard
- W3C — Portable Network Graphics (PNG) Specification (Third Edition)
- Google — WebP container and bitstream documentation
- Alliance for Open Media — AV1 Image File Format (AVIF)